Dag 11
Första testdagen. Inget utslag alls på ägglossningsstickan
Förlåt bloggen måste jag bara säga. Satt nu och läste skräpet jag skrev igår. Jag började så smått undra om jag inte bara såg ut som en knarkare utan också provade att injicera något i armen. Hjälp, vad fick jag allt ifrån. Och förlåt herr H, klart du ska ha skoj där du är. Glöm nu din lunatic till fru och roa dig så mycket du bara kan!
Ikväll slapp jag sitta ensam utan blev bortbjuden på kvällsmat och två glas vin. Mången tack för att ni tänkte på mig. Love ya! Tackade i och för sig 10 gånger innan jag gick också. Och det 11 tacket lär de ju inte se i alla fall eftersom de inte vet att detta är jag. Ibland känner jag mig som Dr Jekyll och Mr Hyde (fast snällare) eftersom jag har två liv. Ett vardagligt liv som är jag och ett vill-ha-barn liv som ju också är jag. Och dessa liv vet inget om varandra och människorna i dem känner inte till varandra.
Och jag vill ju inte berätta för nån heller för jag orkar inte med alla frågor och hur går det och absoolut inte det där tycka synd om mig. Jag hatar tycka synd om mig syndromet. Hur gör ni andra där ute, berätta eller inte berätta?
Tenderar att bli sena inlägg nuförtiden. Kommer aldrig till sängs. Kan det vara för att det inte finns nån herr H där som lockar ner mig?
lördag 23 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Berätta när det känns rätt att berätta, inte förr! Eller när nackdelarna med att berätta blir så stora att det är enklare för dig i ditt vardagsliv att några vet. Lycka till!
SvaraRaderaMitt barnlösa liv vet inte heller någon om ( bortsett från mamma då som vet att vi håller på med ivf )
SvaraRaderaJag tycker det är skönt att ingen vet, då behöver man inte förklara varje månad att nej det blev inget denna gången heller. Och skulle inte heller klara av nåt "tycka synd om"
// M http://ledsenihemlighet.blogg.se
Min familj och ett par vänner vet och det jobbiga i den situationen är att de inte säger något, frågar eller tycker synd om oss. De gör de säkert men vet inte hur/vad de ska säga det så jag känner mig ignorerad, oviktig och ensam.
SvaraRadera