Vilken terror

Ruvardag 14 är snart till ända. Och jag är mer än lovligt nervös. Kollar trosorna sådär 22 gånger om dagen (och det förutom de gånger jag går på toa). Ännu inget rött varken i trosan eller när jag kissar.

Men hjälp vilken terror det börjar bli nu. Jag vet ju att det kan ändra sig på en sekund. Slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden.

Men jag såg precis på Himlen kan vänta. Och jag säger det igen. Det finns de som har det värre. Vilka kämpar de är allihop. Och så sitter jag här och vågar knappt gå på toa:-)

Symptomen idag har varit ont i magen lite till och från. Imorse ont. Mitt på dagen inte ont alls. Eftermiddagen lite ont igen. Nu känner jag lite men inte så mycket.
Känner mig frusen. Har lite känslan av att "maten står mig upp i halsen". Kan inte riktigt förklara men känns som om den är liksom högt upp inne i mig och då åt jag ändå för ganska länge sen. Men jag mår inte illa nånting alls. Har inte gjort det innan i veckan heller.

Har också idag haft rikliga (vita) flytningar. Lite ömma bröst, känns som om en punkt på yttersidan på dem var är extra öm, som en liten hård klump lixom. Spanar på mina bröstvårtor, sägs ju att de ska bli mörkare och större om man är gravid. Kan jag inte säga att jag tycker att de är. Kanske lite mörkare, men nä, är nog bara inbillning. Herr H sa faktiskt i förrgår att han tyckte att brösten blivit lite större. Ha, you wish!

Det enda jag kan säga säkert är att de symptom jag känner, inbillade eller inte, är min kropps symptom. För jag gjorde mitt FET i ostimulerad cykel. Vet inte om jag nämnt det men så är det i alla fall. Inga hormoner alls denna gången.

Fy vad jag haaaaaaaaatar denna väntan!