onsdag 3 februari 2010
Ruvardag 9
Ruvardag 9 har det varit idag. Fast jag har också idag insett att jag nog inte är nån ruvare. Så jag kan inte jämföra mig med värphönan som på bilden jag lånat från hemslöjd.nu. Ja, ägget är väl kanske kvar i mig men det har inte fäst. Det kan det inte ha gjort för jag har inte sett ett enda tecken som skulle visa att det har fäst. Inte ett jävla tecken alls!
I landet för längesen när vi började planera barn så var jag på bokrea. Och när jag gick ut därifrån hade jag köpt en gravidbok. Trodde ju i min enfald att det inte skulle ta så lång tid innan jag behövde läsa den. Yeah right...!
I alla fall är det en bok som är väldigt tummad på de första sidorna och med orörda blad i mitten och längst bak. För det står nämligen längst fram hur man märker att man är gravid och hur det känns. Efter varje ET och varje FET har jag bläddrat i boken och letat tecken men aldrig hittat några på mig. Kan den väl nästan utantill vid det här laget.
Men varje gång kollar jag i den ändå. Och det finns inga tecken på mig. Känner inte ett skit. Förutom då de tecken som tyder på det rakt motsatta nämligen att mensen är på intågande för jag har börjat få finnar i ansiktet och det slår aldrig fel att det kommer små rackare när mensen är på gång. Så jag bara vet, men har ändå en liten liten gnutta hopp som inte kommer att lämna min sida förrän floden är ett faktum.
Men jag har också idag kontaktat kommunen angående adoption. Tänkte bara jag skulle kolla lite vad som gäller men det slutade med att vi nu är inbokade på en obligatorisk föräldrakurs som drar igång ganska snart. Så det var snabba ryck. Jag som trodde man fick vänta länge på sin tur. Men jag kanske ringde i rätt ögonblick. Eller så kände de på sig att vi som IVF:are har haft nog med väntan...
Har ju också nästa IVF att se fram emot. Vårt tredje. Det startar vi direkt efter att mensen kommit. Om den kommer...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du får absolut inte ge upp hoppet innan mensen är ett faktum! Så länge den håller sig borta, finns det hopp!
SvaraRaderaFår ni gå föräldrakurs för adoption trots att ni fortfarande håller på med ivf? Jag har fattat det som att man måste ha avslutat allt med ivf?
Kram
Tack för din fina kommentar inne hos mig! Jag håller tummarna stenhårt för er.
SvaraRaderaKlokt att boka in er på "adoptionskursen", det ger ro i den här karusellen att känna att plan b är på gång. Så kände i alla fall jag när vi gick den förra våren. Så om IVF inte funkar för oss har vi kursen klar samt ett par års väntetid hos adoptionsorganisationerna. En mkt lugnande känsla!
Kram
Erika
Det finns flera som inte känner något under ruvningstiden och ändå blir gravida. Ge inte upp, du har fortfarande alla chans för att en liten bebis håller på att växa i din mage nu.
SvaraRaderaKram
Tack goa ni för era kommentarer! Är så glad för stödet jag hittat på bloggen. Det är skönt med er som faktiskt vet och förstår vad det innebär!
SvaraRaderaSka försöka att inte ge upp än. Men det är svårt...
Miss S - ingen frågade något om IVF när vi anmälde intresse för adoption. Ingen frågade ens om vi var gifta faktiskt och det trodde jag var ett riktigt måste. Och de kan väl inte tvinga en att sluta med IVF heller antar jag, åtminstone inte än när vi är så långt från barnbesked. Så prova ni också om ni funderar på det. Man kan ju inte få mer än ett nej!
Kram på er alla därute!